SnyggMalinn

 

Nu har det snart gått sju veckor sedan jag gjort slut med godis, glass, kakor och annat jox. Vad har hänt sedan dess? Samtidigt som jag skulle vilja säga att det hänt mycket, känner jag att att det nästan inte hänt något alls.

 

De första två veckorna var tuffa. Inte att stå emot frestelser, att ge efter och äta en kaka eller så. Utan det faktum att det enda jag kunde tänka på var socker, i alla dess former. Det gjorde mig sjukt rastlös och det var väldigt svårt att slappna av. Jag åt mycket frukt under dessa veckor, särskilt apelsiner. Tredje veckan kände jag hur allt lugnade sig, enda gången jag faktiskt tänkte på socker och var riktigt sugen var på kvällarna, även om det var nog så jobbigt. Efter det är allt lite luddigt, jag vet inte om jag egentligen har tänkt så mycket på att jag vill äta något som jag för tillfället inte "får". Ja, förutom på semledagen, då hade jag en inre brottningsmatch. Det är som att den delen av min hjärna har inaktiverats. Det är klart att jag blir sugen när någon sitter framför mig och äter något som jag tycker är gott, som mormors bärpajer, men det har ändå gått bra! Jag har inte dött av det och jag har kommit på mig själv med att tänka att "det där kan jag ju äta nån annan gång". Helt lugn. Väldigt olikt från hur jag resonerade i december...

 

Sen har jag känt en skillnad i hur kroppen känns, inte alls lika.. fluffig. Eller! Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det känns som att huden blivit fastare. Magen är gladare och jag känner att blodsockret blivit lite jämnare. Det känns kort sagt rätt bra! Snart är det dock min födelsedag och då har jag tillåtit mig själv att äta tårta. Men det är en gång på tre månader och det gör nog egentligen varken till eller från. Det ska bli spännande att se om jag tycker att det är lika gott fortfarande! Men, min prinsesstårta är grym så förmodligen kommer jag tycka det. I slutet av Mars kommer jag behöva ta ställning till hur jag vill fortsätta och troligtvis blir det inte lika strikt som jag har det nu. Lagom klyshigt lever vi ju bara en gång och fika hos mormor och morfar gör jag inte direkt varje dag, så det kommer handla om att välja. Inte låta den där dumma hjärnan bestämma.