Insikt
Ni vet, när man sitter och tänker på en grej och plötsligt inser något om sig själv. Något som man tycker eller tänker men aldrig lyckats sätta ord på innan. En sån insikt fick jag idag.
Idag, i vårt samhälle, känns det inte helt okej att uttrycka att man är nöjd med sin kropp och hur man ser ut. Även om man ser fantastisk ut måste man peka på något som man inte är nöjd med, som man vill ändra på. Fan vad trött jag blir på det. Jag har nog nått en punkt i livet där jag börjar känna att jag inte orkar lägga energi på att tycka illa om mig själv och min kropp. Allt jag har varit osäker på börjar jag långsamt acceptera, även om jag fortfarande har mina dåliga dagar där jag stör mig på olika saker.
Jag har några extrakilon, jag har celluliter (eller smilgropar som Tyra Banks kallar dem), jag har periodvis rätt taskig hy, jag har en liten dubbelhaka, jag har väldigt rak näsa, mina framtänder börjar överlappa precis som på min mamma, mitt ena ögonlock hänger mer än det andra, jag har olika stora bröst (som så många andra tjejer), mina fötter är breda och knotiga. Men det är OKEJ! Det är tamigfanken helt okej att se ut som jag gör. Jag har en stark och vältränad kropp, som jag sköter om rätt så bra och jag mår faktiskt väldigt bra. Det kanske finns de som har åsikter om hur jag ser ut, och det är också helt okej. Det är nog väldigt få som ser likadana ut, så det är egentligen inte så konstigt att vi tittar på varandra och reflekterar över hur andra ser ut.
Mitt nya mål i livet är i alla fall att älska mig själv villkorslöst på ett sätt som jag inte gjort förut. Jag ska inte älska mig själv trots det jag varit osäker på. Jag ska börja älska mina knotiga fötter, min raka näsa, mina tänder, mina bröst, mina finnar. ALLT! För jag är helt enkelt freakin awsome.
Precis som du.
Idag, i vårt samhälle, känns det inte helt okej att uttrycka att man är nöjd med sin kropp och hur man ser ut. Även om man ser fantastisk ut måste man peka på något som man inte är nöjd med, som man vill ändra på. Fan vad trött jag blir på det. Jag har nog nått en punkt i livet där jag börjar känna att jag inte orkar lägga energi på att tycka illa om mig själv och min kropp. Allt jag har varit osäker på börjar jag långsamt acceptera, även om jag fortfarande har mina dåliga dagar där jag stör mig på olika saker.
Jag har några extrakilon, jag har celluliter (eller smilgropar som Tyra Banks kallar dem), jag har periodvis rätt taskig hy, jag har en liten dubbelhaka, jag har väldigt rak näsa, mina framtänder börjar överlappa precis som på min mamma, mitt ena ögonlock hänger mer än det andra, jag har olika stora bröst (som så många andra tjejer), mina fötter är breda och knotiga. Men det är OKEJ! Det är tamigfanken helt okej att se ut som jag gör. Jag har en stark och vältränad kropp, som jag sköter om rätt så bra och jag mår faktiskt väldigt bra. Det kanske finns de som har åsikter om hur jag ser ut, och det är också helt okej. Det är nog väldigt få som ser likadana ut, så det är egentligen inte så konstigt att vi tittar på varandra och reflekterar över hur andra ser ut.
Mitt nya mål i livet är i alla fall att älska mig själv villkorslöst på ett sätt som jag inte gjort förut. Jag ska inte älska mig själv trots det jag varit osäker på. Jag ska börja älska mina knotiga fötter, min raka näsa, mina tänder, mina bröst, mina finnar. ALLT! För jag är helt enkelt freakin awsome.
Precis som du.
