Insikt
Idag, i vårt samhälle, känns det inte helt okej att uttrycka att man är nöjd med sin kropp och hur man ser ut. Även om man ser fantastisk ut måste man peka på något som man inte är nöjd med, som man vill ändra på. Fan vad trött jag blir på det. Jag har nog nått en punkt i livet där jag börjar känna att jag inte orkar lägga energi på att tycka illa om mig själv och min kropp. Allt jag har varit osäker på börjar jag långsamt acceptera, även om jag fortfarande har mina dåliga dagar där jag stör mig på olika saker.
Jag har några extrakilon, jag har celluliter (eller smilgropar som Tyra Banks kallar dem), jag har periodvis rätt taskig hy, jag har en liten dubbelhaka, jag har väldigt rak näsa, mina framtänder börjar överlappa precis som på min mamma, mitt ena ögonlock hänger mer än det andra, jag har olika stora bröst (som så många andra tjejer), mina fötter är breda och knotiga. Men det är OKEJ! Det är tamigfanken helt okej att se ut som jag gör. Jag har en stark och vältränad kropp, som jag sköter om rätt så bra och jag mår faktiskt väldigt bra. Det kanske finns de som har åsikter om hur jag ser ut, och det är också helt okej. Det är nog väldigt få som ser likadana ut, så det är egentligen inte så konstigt att vi tittar på varandra och reflekterar över hur andra ser ut.
Mitt nya mål i livet är i alla fall att älska mig själv villkorslöst på ett sätt som jag inte gjort förut. Jag ska inte älska mig själv trots det jag varit osäker på. Jag ska börja älska mina knotiga fötter, min raka näsa, mina tänder, mina bröst, mina finnar. ALLT! För jag är helt enkelt freakin awsome.
Precis som du.
Det var tamigfan det bästa som sagts på länge! jag ska följa ditt goda exempel och sluta skämmas över mina superlånga stortår och alla andra komplex som jag inte tänker nämna här, eftersom jag ju tänker sluta skämmas över dem!
Du är grym Malin! Vet du vad? När vi började i samma klass så tyckte jag att du, Kicki och Johan såg så goa ut. Ni hade ofta ett stort leende på läpparna som spred sig, men ändå tog jag ingen kontakt med er. Tillslut tänkte jag "nä, nu ska jag gå fram och prata med dem, de verkar ju vara så härliga människor!". Jag började prata med er och ni var hur trevliga som helst. Direkt sa ni "men kom och sätt dig med oss på föreläsningen", ni tog emot mig med öppna armar och ni spred så mycket glädje. Ni sprider fortfarande glädje! Och vad är vackrare än människor som sprider glädje till andra människor?! Malin, du är underbar, precis som du är!
Av en händelse såg jag dig i skolan och nu här via en vän,,, Du är skitsnygg inuti och utanpå.
Live long and prosper !
