Om att fylla år
Så var det dags igen, att fylla år och bli ett år äldre. Ju äldre jag blir desto mindre verkar behovet av att fira minska. Det känns liksom inte lika roligt längre. Inte för att jag nojar över att bli äldre (nåja, det är inte den största anledningen i alla fall) men det där med att ha kalas/fest lockar mig liksom inte. Det är såklart mysigt att fira ihop med familj och släkt, äta mat och prinsesstårta ihop. Men det är väl egentligen mest för att jag gillar att träffa min släkt tror jag.
Hur som helst. Idag är min sista dag som 21 åring och imorgon kommer jag spendera min födelsedag i skolan, för första gången någonsin! Lär bli spännande :)
Hur som helst. Idag är min sista dag som 21 åring och imorgon kommer jag spendera min födelsedag i skolan, för första gången någonsin! Lär bli spännande :)
Dagens husmorstips
Det finns sjukt mycket olika sorters sylt i affären. Med socker. Men mindre socker. Med sötningsmedel. Billig. Ekologisk. Från andra länder. The list goes on. MEN!
Min favoritsylt gör jag själv. När man gör egen sylt har man full kontroll över vad som finns i den, särskilt om man plockat frukt och bär själv, men det går såklart lika bra med köpebär! Jag brukar hiva i lite frysta hallon och jordgubbar i en kastrull, pyttelite vatten och svag värme. När det har tinat lite plockar jag upp jordgubbarna och delar dem i mindre bitar, ökar värmen något och väntar tills sylten kokar. Då tillsätter jag några matskedar syltsocker (Socker med äppelpektin, citronsyra och natriumbensoat som är ett konserveringsmedel) eller vanligt socker, beroende på vad som finns hemma. Låt det puttra en stund till - klart! Då kan man själv kontrollera hur mycket socker som finns i sylten, vilket är ett stort plus för mig som gillar syrlig sylt!
Så på med förklädet nu och börja koka :)
Min favoritsylt gör jag själv. När man gör egen sylt har man full kontroll över vad som finns i den, särskilt om man plockat frukt och bär själv, men det går såklart lika bra med köpebär! Jag brukar hiva i lite frysta hallon och jordgubbar i en kastrull, pyttelite vatten och svag värme. När det har tinat lite plockar jag upp jordgubbarna och delar dem i mindre bitar, ökar värmen något och väntar tills sylten kokar. Då tillsätter jag några matskedar syltsocker (Socker med äppelpektin, citronsyra och natriumbensoat som är ett konserveringsmedel) eller vanligt socker, beroende på vad som finns hemma. Låt det puttra en stund till - klart! Då kan man själv kontrollera hur mycket socker som finns i sylten, vilket är ett stort plus för mig som gillar syrlig sylt!
Så på med förklädet nu och börja koka :)
Shoppingsug
Förra veckan beställde jag underkläder och en tröja från Gina Tricot.
Igår beställde jag två klänningar och en kjol från H&M.
Idag sitter jag och tittar på smink, och har lagt en kundkorg på http://www.eyeslipsface.co.uk
VAD HAR HÄNT MED MIG!?
Jag brukar vara den som vill hålla i mina pengar, men nu vill jag så gärna klicka hem de där fyra mineralögonskuggorna, två glittriga eyeliners, en primer för ögonskuggor och en för ansiktet, två ögonskuggsborstar. För kalaset går inte på mer än 320 spänn inklusive frakt. Det är ju helt sjukt.
Gaaah... what to do...
Men för i
Helt ärligt får jag cp-ryck på idioterna nu. Det rycker något kopiöst i min sossemuskel att det inte går att ignorera. De som känner mig vet vad det är jag menar med sossemuskel. Allas vår favorit Reinfeldt tycker att vi borde kunna jobba tills vi är 75 år gamla, förutsatt att vi senare i livet kan omskola oss till arbeten som inte är lika tunga om vi haft sådana. Artikel finns här.
Jag ser inga problem med att låta människor byra karriär sent i livet, det borde snarare vara en självklarhet eftersom vi människor ständigt utvecklas och efter 50 kanske inte längre trivs med det yrket man har. Mitt problem, däremot, är att han verkar tro att alla kan jobba tills de är 75. De som har de tyngsta yrkena idag kommer ha helt utslitna kroppar redan vid 65, om de ens orkar med så länge. Exempel på sådana yrken skulle kunna vara svetsare, kyltekniker, snickare och så vidare. Fysiskt krävande arbeten helt enkelt. Kan inte de bara få känna att de har gjort sitt när de har slitit hela sina liv för att vi ska kunna ha den standarden som vi har idag med fina vägar, bussar att åka, en fin luftvärmepump till huset? Nej. Då ska de skola om sig till något som de kanske inte alls brinner för eller ens vill jobba med för att de inte kan gå i pension på grund av ekonomiska skäl. För att de måste.
Reinfeldt menar att det kommer vara ett måste att jobba längre 65 årsdagen, eftersom vi blir allt äldre. Men vad säger åldern om hur vi mår egentligen? En av de stora anledningarna till att vi "blir äldre" är att vi kan hålla människor vid liv längre, trots sjukdom. Och hur många pensionsår vill han egentligen att vi ska få? Är det inte efter pension vi ska kunna slappna av och försöka göra sådant vi inte hunnit med under tiden vi arbetat? I Sverige är medellivslängden för män ca 79 år och för kvinnor lite drygt 83 år. Ska män då få leva fyra år efter pension i snitt? Låter det rimligt? Nej, inte i mina öron. Låt de som vill jobba tills de är 75 göra det, de som har yrken som gör att de klarar av det. Politiker, till exempel. Fast Reinfeldt själv kan sluta jobba vid 50 och få läskigt höga belopp fram till han fyller 65. Om nu aftonbladet har räknat ordentligt.
Jag ser inga problem med att låta människor byra karriär sent i livet, det borde snarare vara en självklarhet eftersom vi människor ständigt utvecklas och efter 50 kanske inte längre trivs med det yrket man har. Mitt problem, däremot, är att han verkar tro att alla kan jobba tills de är 75. De som har de tyngsta yrkena idag kommer ha helt utslitna kroppar redan vid 65, om de ens orkar med så länge. Exempel på sådana yrken skulle kunna vara svetsare, kyltekniker, snickare och så vidare. Fysiskt krävande arbeten helt enkelt. Kan inte de bara få känna att de har gjort sitt när de har slitit hela sina liv för att vi ska kunna ha den standarden som vi har idag med fina vägar, bussar att åka, en fin luftvärmepump till huset? Nej. Då ska de skola om sig till något som de kanske inte alls brinner för eller ens vill jobba med för att de inte kan gå i pension på grund av ekonomiska skäl. För att de måste.
Reinfeldt menar att det kommer vara ett måste att jobba längre 65 årsdagen, eftersom vi blir allt äldre. Men vad säger åldern om hur vi mår egentligen? En av de stora anledningarna till att vi "blir äldre" är att vi kan hålla människor vid liv längre, trots sjukdom. Och hur många pensionsår vill han egentligen att vi ska få? Är det inte efter pension vi ska kunna slappna av och försöka göra sådant vi inte hunnit med under tiden vi arbetat? I Sverige är medellivslängden för män ca 79 år och för kvinnor lite drygt 83 år. Ska män då få leva fyra år efter pension i snitt? Låter det rimligt? Nej, inte i mina öron. Låt de som vill jobba tills de är 75 göra det, de som har yrken som gör att de klarar av det. Politiker, till exempel. Fast Reinfeldt själv kan sluta jobba vid 50 och få läskigt höga belopp fram till han fyller 65. Om nu aftonbladet har räknat ordentligt.
Det där med mat.
-Malin, du är ju hälsovetare. Vad ska man äta egentligen?
I min utbildning har vi inte en enda kurs som behandlar ämnet kost (Mer än väldigt ytligt och något vinklat i en kurs som kallades för levnadsvanor). Det där med kost och hur/vad man ska äta blir oftast väldigt vinklat. Det kan bero på att man har olika syn på vad maten ska vara till för, vilka komponenter som är "farliga" (aka, får oss att gå upp i vikt) och så vidare. Därför finns alla våra olika dieter, som i regel innebär att vi skär ner på antingen socker/kolhydrater eller fett. I vissa skär man ner dramatiskt på båda två. HUR ska vi vanliga dödliga kunna värja oss i denna djungel av tips och råd? Följande text är helt subjektiv och ska läsas som det den är, ett blogginlägg. Såhär ser jag på ämnet.
1. Om dieten implicerar att du kommer gå ner x antal kilon på en särskilt utsatt tid, är det i regel inte värt besväret. Vad händer EFTER de där tre veckorna som du kämpat med märkliga soppor/smoothies/alger? Ska man börja äta "som vanligt"? Hoppa på en ny diet? Fortsätta? Nej. Läs istället detta som underhållning.
2. Verkar det orealistiskt, så är det oftast det. Egentligen borde det säga sig själv att dieter som flygvärdinnedieten och popcorndieten inte är direkt hälsosamma. Men återigen kan de vara spännande i underhållningssyfte.
Jag skulle aldrig för mitt liv tänka mig att säga att jag sitter på alla svar, eller att min syn på vad som är bra mat skulle vara allmängilitig på något sätt. Jag tänker såhär. Hur ska jag äta för att må bra, hålla mig frisk och kunna prestera fysiskt när jag leder mina danspass? Jag måste få i mig fett, kolhydrater och proteiner i rätt proportioner för att fungera som jag ska. Jag har testat LCHF som jag vet fungerar bra för många, men inte för mig. Jag gick ner ett par kilo i vikt, var aldrig sötsugen, och större delen av kroppen fungerade (även om den inte fungerade så som jag var van). Men en sak fungerade inte, och det var mitt huvud. Jag har gått på medelpass på Friskis i jag vet inte hur många år. Under tiden på LCHF hängde jag aldrig med i passet, kordinationen var satt ur spel och det var då jag insåg att det inte var något för mig.
Att äta mat och leva sitt liv ska inte ses som en diet, en period eller en tillfällighet. Det du äter NU ska du kunna äta resten av ditt liv och må bra, oavsett om du räknar kalorier, kolhydrater eller kanske något annat. Var rädd om din kropp, och ge den det den behöver. (Och ja, ibland måste även själen ha sitt!)
I min utbildning har vi inte en enda kurs som behandlar ämnet kost (Mer än väldigt ytligt och något vinklat i en kurs som kallades för levnadsvanor). Det där med kost och hur/vad man ska äta blir oftast väldigt vinklat. Det kan bero på att man har olika syn på vad maten ska vara till för, vilka komponenter som är "farliga" (aka, får oss att gå upp i vikt) och så vidare. Därför finns alla våra olika dieter, som i regel innebär att vi skär ner på antingen socker/kolhydrater eller fett. I vissa skär man ner dramatiskt på båda två. HUR ska vi vanliga dödliga kunna värja oss i denna djungel av tips och råd? Följande text är helt subjektiv och ska läsas som det den är, ett blogginlägg. Såhär ser jag på ämnet.
1. Om dieten implicerar att du kommer gå ner x antal kilon på en särskilt utsatt tid, är det i regel inte värt besväret. Vad händer EFTER de där tre veckorna som du kämpat med märkliga soppor/smoothies/alger? Ska man börja äta "som vanligt"? Hoppa på en ny diet? Fortsätta? Nej. Läs istället detta som underhållning.
2. Verkar det orealistiskt, så är det oftast det. Egentligen borde det säga sig själv att dieter som flygvärdinnedieten och popcorndieten inte är direkt hälsosamma. Men återigen kan de vara spännande i underhållningssyfte.
Jag skulle aldrig för mitt liv tänka mig att säga att jag sitter på alla svar, eller att min syn på vad som är bra mat skulle vara allmängilitig på något sätt. Jag tänker såhär. Hur ska jag äta för att må bra, hålla mig frisk och kunna prestera fysiskt när jag leder mina danspass? Jag måste få i mig fett, kolhydrater och proteiner i rätt proportioner för att fungera som jag ska. Jag har testat LCHF som jag vet fungerar bra för många, men inte för mig. Jag gick ner ett par kilo i vikt, var aldrig sötsugen, och större delen av kroppen fungerade (även om den inte fungerade så som jag var van). Men en sak fungerade inte, och det var mitt huvud. Jag har gått på medelpass på Friskis i jag vet inte hur många år. Under tiden på LCHF hängde jag aldrig med i passet, kordinationen var satt ur spel och det var då jag insåg att det inte var något för mig.
Att äta mat och leva sitt liv ska inte ses som en diet, en period eller en tillfällighet. Det du äter NU ska du kunna äta resten av ditt liv och må bra, oavsett om du räknar kalorier, kolhydrater eller kanske något annat. Var rädd om din kropp, och ge den det den behöver. (Och ja, ibland måste även själen ha sitt!)
