Malin tycker - Blåmögelost

























Javisst, nu har jag testat något som jag för mitt liv aldrig vill äta igen. Estrellas nya dipp med smak av blåmögelost.
Detta kan vara något av det absolut äckligaste jag har smakat. Hur ska jag börja beskriva det? Vid första öppnandet av påsen så misstänkte jag inget ofog, d en luktade helt enkelt blåmögel och det har ju en rätt speciell doft. Blandade ner den i lite turkisk yoghurt och smakade av den genom att sätta tungspetsen mot skeden. Hm, tänkte jag, den smakade lite knasigt. Men det är säkert en såndär dipp som måste stå och gotta till sig! Sagt och gjort, den fick stå i kylen medan jag och bästa pojkvän skalade och skar morötter i stavar. När det var klart tog vi varsin morot och doppade, smakade och bådas ansikten förvreds i ett grin. BLÄÄÄH! För att rädda situationen sa jag att den kanske bara inte passade till morötter, så vi satte plast på skålen, blandade en ny dipp (tur att vi hade köpt en extra...) och mu msade morötter och såg på Star Trek Voyager.

Dagen efter bestämde vi oss för att äta klyftpotatis och jag tänkte i mi tt stilla sinne att då kansk e den där dippen kan funka? Så, med varsin färdigabakad potatis på ga ffeln doppade vi återigen i den där dippen, smakade, och grinade illa. Patrik spottade ut sin bit i slasken och jag svalde med lite god vilja. Den dippen spolades ut i slasken och lever nu loppan i stadens avloppssystem. Den här produkten skulle jag inte ens vilja ge till min värsta fiende, då smaken är obeskrivlig. Den kanske hintar till en smak av blåmögelost men smakar snarare so m jäst.. eh.. jäst ost? Nej jag vet inte. Men vederstyggligt var det!

Det finns dock en annan dipp som jag kan tipsa om, och de t är förmodligen min favorit i morotdopparssammanhang. Utan smakförstärkare och himla mysig, soldipp med chili och lök! Puss och kram och hoppas ni inte redan gjort samma misstag som mig och köpt den där andra.

Malin tycker!

Tänkte att det kanske är dags att jag börjar använda mig av kategorier och kom fram till att jag ska ha en bloggpunkt som heter Malin Tycker! Den är till för inlägg som handlar om någon form av recension av något. Första Malin Tycker är en filmrecension.



Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen


Jag tror jag struntar i att ta handlingen, för har man inte sett/läst den så borde man göra det! Om inte annat kolla upp grundhandlingen på wikipedia eller nåt. Hur som helst. Igår kväll såg jag och pojkvän denna tredje del i Narniaäventyret (jag vill väl egentligen kalla det för det fjärde, men men). Som Narnianörd var jag faktiskt riktigt uppspelt och nyfiken, eftersom jag har tyckt om de två tidigare filmerna väldigt mycket. De har tagit så fin hänsyn till böckerna och känslan i dem. Kung Caspian och skeppet Gryningen började väldigt bra, kusinen Eustace var precis så där jobbig som i boken. Men ju längre filmen gick desto mer fundersam blev jag. Jag tyckte att de hade huggit bort för mycket på viktiga och roliga bitar, som har mycket större plats i boken. Och i och med att filmen "bara" var 1 timma och 45 minuter tycker jag de kunde utnyttjat historien mycket bättre. Jag upplevde också att de hade lagt till saker, som inte var med i boken. Det kan vara jag som inte kommer ihåg dem, men det där med gröna dimman känner jag verkligen inte igen. Och några saker var i "fel" ordning, tror jag bestämt. Självklart förstår jag att man måste göra en modifiering av boken för att få ihop ett manus (som Sagan om Ringen). Men Narnia är inte Sagan om Ringen. Min uppfattning är att de stundtals har svävat iväg från boken helt utan anledning, och lagt till saker som inte tillför någonting till historien.

Men jag tycker egentligen att filmen var bra - trots att jag har endel synpunkter. Georgie Henley fångar verkligen karaktären hos Lucy och gör ett sjukt bra jobb (även om hon var bättre när hon var yngre ^^). Och eftersom jag är en sån Narnianörd är jag rätt glad att de faktiskt gör film av böckerna. Nu väntar jag bara på resten!

(Och i väntan på dem ska jag nog läsa "Min morbror trollkarlen")

Hej!

RSS 2.0