SnyggMalinn

I måndags hade jag en väldigt intressant diskussion med en av mina motionärer. Vi diskuterade övervikt och viktnedgång, något som alla verkar ha ett intresse av. Min motionär menar på att hon har fått kämpa hela livet för att hålla sig "normal" och inte gå upp i vikt, och att hon nu på senare år har fått det allt svårare. Och det är min bestämda uppfattning att det är svårare för vissa att hålla ner vikten. Det handlar inte om att man äter obscena mängder skräpmat eller liknande, utan jag tror det kan räcka för vissa att man äter bara liite för mycket "vanlig" mat och man går upp i vikt. Sen tycker jag att övervikt ofta porträtteras som något fult, att personer som är överviktiga har dålig karaktär som inte kan hejda sig själva, och det gör mig så jävla förbannad. Jag har en väldigt nära relation till övervikt, eftersom jag bär på det själv och har en släkt där det är en hel del som är eller har varit överviktiga. Vi hade en diskussion i skolan en gång, på ett seminarie, och kom in på just övervikt. En i min grupp menade på att "normalstorleken" blir allt större och att vi liksom accepterar övervikt. Det gjorde mig också arg. Och kanske lite ledsen, också. Jag inser självklart hur jag ser ut och att jag inte är av modell mindre. Men vad är problemet med att acceptera övervikt? Alltså. Jag förstår poängen, man ska inte uppmuntra människor till att bli/vara överviktiga eftersom det kan ge skador osvosv. Men kan man verkligen alltid dra en gräns där en är av normalvikt och en annan är överviktig? Jag är INTE av den uppfattningen. Jag tror inte det är meningen att alla ska vara "normalviktiga" och ligga precis rätt i BMI. Borde man inte istället se till människors hälsa? Och jo, man kan vara överviktig och hälsosam.