SnyggMalinn

Ibland känner man sig verkligen ensammast i världen med sin ångest. Jag får ångest när jag ska köra bil, jag får ångest när det är väldigt mycket folk runt omkring mig och jag får ångest när jag inte vet om jag gör rätt. Som den här grejen med analysfrågorna som ska göras till seminariet imorgon. Jag är så himla rädd för att göra fel, missuppfatta och vara den mest korkade i klassen. Lägger jag mig på en för låg nivå med mina frågor? Borde jag analysera fler, svåra begrepp? Suck. Jag är så himla knäpp i huvudet, egentligen borde jag bara tänka att "Det här är jag intresserad av att analysera, så därför skriver jag de här frågorna! Den andra får väl tycka vad de vill." Men jag tänker inte så. Hej hopp, här är vi öppna och ärliga så det både räcker och blir över!

Hur som helst måste jag iväg och träna idag, och jag står i valet och kvalet om jag ska ta bussen eller bilen. Buss = Jag slipper ha ångest. Bil = Jag slipper stressa från passet(alltså strunta i stretchen) för att hinna med bussen till kampenhof, och samtidigt stressa över om jag hinner med bussen från kampenhof upp till äsperöd. BLÄRK.

Nu måste jag i alla fall byta om och så, oavsett vilket färdmedel jag väljer.