Det där med mat.
-Malin, du är ju hälsovetare. Vad ska man äta egentligen?
I min utbildning har vi inte en enda kurs som behandlar ämnet kost (Mer än väldigt ytligt och något vinklat i en kurs som kallades för levnadsvanor). Det där med kost och hur/vad man ska äta blir oftast väldigt vinklat. Det kan bero på att man har olika syn på vad maten ska vara till för, vilka komponenter som är "farliga" (aka, får oss att gå upp i vikt) och så vidare. Därför finns alla våra olika dieter, som i regel innebär att vi skär ner på antingen socker/kolhydrater eller fett. I vissa skär man ner dramatiskt på båda två. HUR ska vi vanliga dödliga kunna värja oss i denna djungel av tips och råd? Följande text är helt subjektiv och ska läsas som det den är, ett blogginlägg. Såhär ser jag på ämnet.
1. Om dieten implicerar att du kommer gå ner x antal kilon på en särskilt utsatt tid, är det i regel inte värt besväret. Vad händer EFTER de där tre veckorna som du kämpat med märkliga soppor/smoothies/alger? Ska man börja äta "som vanligt"? Hoppa på en ny diet? Fortsätta? Nej. Läs istället detta som underhållning.
2. Verkar det orealistiskt, så är det oftast det. Egentligen borde det säga sig själv att dieter som flygvärdinnedieten och popcorndieten inte är direkt hälsosamma. Men återigen kan de vara spännande i underhållningssyfte.
Jag skulle aldrig för mitt liv tänka mig att säga att jag sitter på alla svar, eller att min syn på vad som är bra mat skulle vara allmängilitig på något sätt. Jag tänker såhär. Hur ska jag äta för att må bra, hålla mig frisk och kunna prestera fysiskt när jag leder mina danspass? Jag måste få i mig fett, kolhydrater och proteiner i rätt proportioner för att fungera som jag ska. Jag har testat LCHF som jag vet fungerar bra för många, men inte för mig. Jag gick ner ett par kilo i vikt, var aldrig sötsugen, och större delen av kroppen fungerade (även om den inte fungerade så som jag var van). Men en sak fungerade inte, och det var mitt huvud. Jag har gått på medelpass på Friskis i jag vet inte hur många år. Under tiden på LCHF hängde jag aldrig med i passet, kordinationen var satt ur spel och det var då jag insåg att det inte var något för mig.
Att äta mat och leva sitt liv ska inte ses som en diet, en period eller en tillfällighet. Det du äter NU ska du kunna äta resten av ditt liv och må bra, oavsett om du räknar kalorier, kolhydrater eller kanske något annat. Var rädd om din kropp, och ge den det den behöver. (Och ja, ibland måste även själen ha sitt!)
I min utbildning har vi inte en enda kurs som behandlar ämnet kost (Mer än väldigt ytligt och något vinklat i en kurs som kallades för levnadsvanor). Det där med kost och hur/vad man ska äta blir oftast väldigt vinklat. Det kan bero på att man har olika syn på vad maten ska vara till för, vilka komponenter som är "farliga" (aka, får oss att gå upp i vikt) och så vidare. Därför finns alla våra olika dieter, som i regel innebär att vi skär ner på antingen socker/kolhydrater eller fett. I vissa skär man ner dramatiskt på båda två. HUR ska vi vanliga dödliga kunna värja oss i denna djungel av tips och råd? Följande text är helt subjektiv och ska läsas som det den är, ett blogginlägg. Såhär ser jag på ämnet.
1. Om dieten implicerar att du kommer gå ner x antal kilon på en särskilt utsatt tid, är det i regel inte värt besväret. Vad händer EFTER de där tre veckorna som du kämpat med märkliga soppor/smoothies/alger? Ska man börja äta "som vanligt"? Hoppa på en ny diet? Fortsätta? Nej. Läs istället detta som underhållning.
2. Verkar det orealistiskt, så är det oftast det. Egentligen borde det säga sig själv att dieter som flygvärdinnedieten och popcorndieten inte är direkt hälsosamma. Men återigen kan de vara spännande i underhållningssyfte.
Jag skulle aldrig för mitt liv tänka mig att säga att jag sitter på alla svar, eller att min syn på vad som är bra mat skulle vara allmängilitig på något sätt. Jag tänker såhär. Hur ska jag äta för att må bra, hålla mig frisk och kunna prestera fysiskt när jag leder mina danspass? Jag måste få i mig fett, kolhydrater och proteiner i rätt proportioner för att fungera som jag ska. Jag har testat LCHF som jag vet fungerar bra för många, men inte för mig. Jag gick ner ett par kilo i vikt, var aldrig sötsugen, och större delen av kroppen fungerade (även om den inte fungerade så som jag var van). Men en sak fungerade inte, och det var mitt huvud. Jag har gått på medelpass på Friskis i jag vet inte hur många år. Under tiden på LCHF hängde jag aldrig med i passet, kordinationen var satt ur spel och det var då jag insåg att det inte var något för mig.
Att äta mat och leva sitt liv ska inte ses som en diet, en period eller en tillfällighet. Det du äter NU ska du kunna äta resten av ditt liv och må bra, oavsett om du räknar kalorier, kolhydrater eller kanske något annat. Var rädd om din kropp, och ge den det den behöver. (Och ja, ibland måste även själen ha sitt!)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Mycket bra skrivet, Malin! Vad är det du utbildar dig till? :)
Trackback
